/>google-site-verification=y3y_M4Jc9VsqfjyZGwL06wwAkSKvZQaoDYyXVjuuRQ8
EN 361:2002: Krav, provningsmetoder, märkning och tillverkarinformation,Gäller helkroppssele avsedd för att stoppa fall och fördela krafterna över kroppen vid ett fall,Dynamiskt fallprov (falltest med testmassa/docka) Statisk hållfasthetsprovning Korrosionsprovning för metalldelar (t.ex. D-ring/bucklor) statisk provning: 15 kN i 3 minuter (utan brott), tandarden kräver att selen är märkt (t.ex. standard, tillverkare, spårbarhet) och att instruktioner följer med (användning, begränsningar, underhåll, kontroll).
EN 358: Stödbälten/arbetspositioneringsbälten, Arbetspositioneringslinor (stödlinor), även för resistance/restrain (hindrar att du når riskområdet) EN 358 är inte ett fallskydd för fritt fall (fall arrest). Det är för att hålla dig i arbetsposition och i vissa fall hindra att du kan falla. Statisk hållfasthet (styrka): Bälte belastas först cykliskt upp till 1 kN, därefter prov för slirning vid spännen, sedan slutprov vid 15 kN under minst 3 minuter (för att säkerställa brottstyrka över standardens krav) Dynamiskt prov (fallprov/ryck): Produkter testas också med ett dropprov (ca 1 m dropptest i många beskrivningar), med lägre energinivå än EN 361 eftersom fritt fall inte ska förekomma i normalt bruk, Krav på infästningspunkter: minst två sidoringar (D-ringar) för arbetspositionering(alternativt integrerad lina enligt standardens upplägg), Märkning / info:EN-nummer/utgåva (EN 358), tillverkare, spårbarhet, avsedd användning + instruktioner (montering, kontroll, begränsningar)
EN 813: Standarden anger krav, provning, märkning och tillverkarinfo för sittharness som används i: Restraint (hindrar att du når fallkant), Work positioning (arbetspositionering), Rope access-system, Sittharness enligt EN 813 är inte avsedd för fallstopp/fall arrest. Alltså: den ska inte användas ensam för att stoppa ett fritt fall (det är EN 361 som är fallstoppsselen). Selen ska ha minst en infästningspunkt, centralt placerad framtill på selen (låg infästning). Belastande banddelar mot kroppen ska vara tillräckligt breda för att minska tryck/obehag (t.ex. anges minbredd i produktblad kopplade till EN 813), Om selen har sidoinfästningar (”höft-D-ringar”) ska dessa vara EN 358-certifierade (arbetspositionering), dynamisk belastning (dropprov/fallprov), statisk styrka, och kontroll av material/metalldelar (bl.a. korrosion nämns ofta i sammanfattningar), Märkning / spårbarhet: tillverkare, batch/serienr (spårbarhet), modell/typ, EN 813 + årtal/utgåva.
EN 1497: standarden för räddningsselar (”rescue harness”) – alltså selar som är avsedda för räddning/evakuering och upphissning av en person. Standarden anger krav, provningsmetoder, märkning och tillverkarinformation för selar som används när man behöver: lyfta upp / hissa ned en person, evakuera en person (t.ex. från höjd, schakt, mast, räddningshissning), Detta är inte primärt en “arbetssele”, utan en sele för räddningsinsats, Konstruktion & funktion: Selen ska vara konstruerad så att personen kan hållas säkert i en räddningssituation, Den ska möjliggöra att personen kan lyftas eller sänkas kontrollerat, ofta i mer ”upprätt” kroppsläge än en vanlig sittsele. Provning / hållfasthet: statisk belastning (styrkeprov), funktionella prov kopplade till räddningsanvändning (t.ex. hur den bär kroppen vid lyft), krav på märkning och spårbarhet,
EN 362: handlar om kopplingsanordningar / connectors i fallskydd – dvs främst karbiner, krokar, skruvlänkar och liknande kopplingsdon som används som sammankoppling i fallskyddssystem, Den ställer krav på konstruktion, funktion, provning, märkning och tillverkarinfo för connectors som används i: fallstopp (fall arrest), arbetspositionering, rope access, restrain (hindrande), räddning, Låsfunktion (säkerhetslås): Connectors ska ha säker stängning/låsning så att de inte kan öppnas oavsiktligt, En central princip är att krokar/karbiner normalt ska kräva minst två separata handlingar för att öppnas (t.ex. tryck + vrid). Det är därför enkla “enhandsgrepp” utan extra spärr inte räcker i arbetsfallskydd enligt EN 362. Klassindelning (typer av connectors): Class A = ankarkoppling, Class B = grundläggande koppling (basic), Class M = multi-use, Class T = termination, Class Q = skruvlänk (screwlink), Styrkeprov (hållfasthet): Connectors testas med statiska hållfasthetsprov (kraft under viss tid) för att säkerställa att de inte deformeras/bryts i belastning. EN 362 innehåller detaljerade provmetoder för detta. Märkning & spårbarhet: EN-standarden (EN 362), tillverkare / ID, spårbarhet, ofta även klass/typ och relevanta begränsningar
EN 355:2002: